Sommarvärmen i slutet av april hade fått sipporna att snabbt närma sig ett överblommat stadium. Bilden här bredvid visar hur vackra mosipporna var tio dagar tidigare när de just hade slagit ut. Några små ludna knoppar tittar också upp ur bladrosetten.

Fjorton personer deltog i utfärden, Förutom hallsbergare var det flera från Kumla Naturskyddsförening och från Örebro läns botaniska sällskap. 

Vi kunde konstatera att blomningen på Vissbodamon inte alls var så rik som i fjol. Det var bara de gamla plantorna som hade några blommor och knoppar. Plantorna som tillförts reservatet genom sådd 2004 levde vidare men hade inga blommor, och sådderna 2006 är det tveksamt om det blir några kraftiga plantor av. Under fjolåret såddes ytterligare ett par tusen frön i 10 nya brandytor, både mosippor och backsippor, och vi kunde se många små pigga plantor.

 Vi fortsatte söderut i landskapet och stannade till vid Estabo söder om Åsbro vid bäckravinen med skunkkallor. De är införda från Nordamerika och det sades att den skyldige till detta var professor Rutger Sernander. Han bodde uppströms vid Klockarhyttan. Nu hade de vackra gula kallorna spridit sig längs ravinen ända ned till Estabosjön.

Matrast i solvärmen på åsens sydsluttning. Själva åsen är en intressant geologisk bildning. En jättelik sanddyn har det sagts, 18 meter hög. Lite skeptiska, med tanke på dess längdriktning i landskapet, resonerade vi omkring detta och hur den kan tänkas ha skapats efter inlandsisens avsmältning för c. 10 000 år sedan.