Vi fortsatte i år
traditionen med en uggleexkursion i mars. I år sköt vi fram
den till slutet av månaden. Det brukar vara många deltagare
och så blev det även i år, 34 personer trängde in sig i
vår lilla klubbstuga i Herrfallsäng. Men som det gamla
ordspråket säger: "finns det hjärterum finns det
stjärterum". Vi samsades gott under en dryg timme medan
Sture lät olika uggleljud tona fram ur högtalarna och elden
sprakade i vedkaminen.
Det blev mycket hoanden, buanden och
väsande i stugan. Hannar och honor har lite olika ljud och
ungarna har pipande tiggläten för att beveka pappa och
mamma att komma med möss och råttor till middag. När det
började skymma gav vi oss ut i mörkret för att lyssna efter
traktens ugglor, främst kattugglor. Vi började ute i ängen,
där vi nyligen hade satt upp ett par fina uggleholkar och
några i gänget tyckte sig höra lite försiktiga
uggletjoanden.
Tyvärr var det annars inte många
ugglor som var på sånghumör denna kväll, trots att det var
uggleväder, nästan vindstilla, ingen nederbörd,
stjärnklart och inte alltför kyligt. Rapporter hade kommit
in tidigare i veckan om både sjungande kattugglor och
sparvugglor längs vägen som vi färdades ned mot Skogaholm.
Men tack vare vacker stjärnhimmel fick vi lära oss en del om
planeter och stjärnbilder som Sture pekade ut för oss. |