Den 26 november passerar vi Kap Horn, en ö vid Sydamerikas sydspets.
Tanken var att gå iland på ön, men tvärr gick inte det. Sjögången var alltför svår . Expeditionsledningen var mycket noga med att inte pruta på säkerheten. Vår lots lämnade FRAM. Vi styrde söderut mot Syd-Shetlandsöarna utanför Antarkiska halvön. Därmed gav vi oss ut över det stormigaste havet i världen. De fria vidderna runt klotet på dessa breddgrader skapar en våldsam vindstyrka. Här finns inga öar och berg som bromsar vindarna. Man talar om "The Roaring Forties", haven mellan 40°S och 50°S. Vattnet här, Drake Passage, har blivit graven för många skepp och hundratals sjömän. Vi kände av vågorna, trots att det sades vara en ovanligt lugn färd ned mot Antarktis. Piller knaprades och sjösjukeplåster sattes bakom öronen och några lade sig platt i kojerna för att må mindre illa.
Efter ett par dygns färd var vi vid South Shetland Islands.
Här gick vi i land på Yankee Harbour (28 nov.) och samma dag på eftermiddagen Half Moon Island. Därefter blev det en en längre tur till den intressanta vulkanön Paulet Island på östra sidan av Antarktiska halvön. Den är inte minst intressant ur svensk synvinkel (29/11).
Vi passerar Kap Horn den 26/11 2011. Vågorna var för höga för en landstigning på ön.
I förberedelserna innan vi gick iland på Antarktis dammsögs våra kläder. Ryggsäckar och alla ytterkläder dammsögs så varje söm och skrymsle befriades från frön, pollen, myror, loppor och vad helst som vi kunde tänkas smitta ned Antarkis med. När vi sedan gick iland och återvände till Fram spolades och sköljdes stövlarna noga rena varje gång.
|
