Galapagosöarna     sid. 3

Sjölejonen söker sig samman på vissa ställen i kollonier. Där är det en kraftig tjur som patrullerar av stranden och noga vaktar på sina kor. De yngre och svagare tjurarna trycks undan till "ungkarlsplatser".

En kraftig sjölejontjur bevakar här sitt sitt harem (sitt revir).

Sjölejonhona med unge. Honan har intagit den typiska sjölejonställningen. Till skillnad från sälar har de muskler som orkar lyfta upp huvudet och överkroppen. Man kan aldrig se en säl i denna ställning. 

Två gnabbandes sjölejonhonor.  På några djur kunde vi se ärr efter hugg från hajar. Hajar är en av sjölejonens fiender.  

På Galapagosöarna finns också pälssälar, Arctocephalus galapagoensis.  Det kan vara lite svårt för den ovane att skilja dem från sjölejon, men de har en tjockare päls, ett huvud som kan sägas vara lite "björnlikt" (därav det vetenskapliga namnet "Arcto=björn, cephalus=huvud"). De har också större främre extremiteter och större ögon. Här är en hane.

Pälssäl, hona med unge. Här syns på ungen att de har en tjock päls och att framlabbarna är rätt stora. Deras närmaste släktingar lever i kalla vatten närmare Antarktis. På de heta Galapagosöarna söker de sig till klippiga kuster där de kan få skugga och skydd mot alltför mycket sol. 

Palo-Santo träd, Bursera graveolens. Eftersom det är torrtid har alla löv fällts. Den silvriga färgen beror helt på en grå lav på grenarna. Dess spanska namn kommer av att trädet blommar vid jul. Då börjar ofta regnperioden. 

Medan vi gjorde strandhugg vid James Bay på Santiago Island låg Beagle och gungade i dyningarna utanför stranden och väntade på oss. Innan mörkret föll skyndade vi oss ombord igen. Under natten, medan vi sov, stävade Beagle vidare mot Bartolomé Island.

Runt båten simmade små galapagospingviner. De lever nordligare än någon annan pingvin. Endem.