Galapagosöarna     sid. 4

        Galapagosöarna:                     8  

Utsikten från vulkantoppen Bartolomé Island är troligen den mest fotograferade vyn på Galapagosöarna. I bakgrunden ön James Island (Santiago)

Lavakaktus Brachycereus nesioticus, endem

Tiquilia nesiotica, endem

Lavahäger Butorides sundevalli (eng. Lava Heron) 

En svalstjärtad mås Craegrus furcatus i häckningsdräkt.  

Kaktusfink, Geospiza scandens, smakar våra bananer. 

Större kaktusfinken, rasen med stor näbb, Geospiza  conirostris ssp. på ön Hood.

Det är något särskilt med finkarna på Galapagosöarna. De blev en mycket viktig del i Charles Darwins teori om uppkomsten av olika arter. De kallas också för Darwinfinkar. Någon gång för länge sedan, kanske miljoner år sedan, blev några fåglar vinddrivna till Galapagosöarna. De hamnade på olika öar, i olika miljöer och där utvecklades de, isolerade från varandra, i samspel med miljön till olika nya arter, väl anpassade till just den miljö de blivit tvingade att överleva i. 

Darwinfinkarna är alla ungefär lika stora och mäter 10–20 cm. Deras fjäderdräkter är matta i färgen. Den största morfologiska skillnaden är storleken och formen på deras näbbar som alla är extremt väl anpassade för olika sorters föda. 

 

   

 Mellanmarkfink (Darwinfink) Geospiza fortis med ett frö i näbben, Jervis

      Mindre markfink (Mindre darwinfink) Geospiza fuliginosa, hane i häckningsdräkt. OBS! den svarta näbben

   

Tillbaka  till startsidan           Bildgalleriet             ã  Arne Holmer                                             Uppdaterat 2010-12-21                                                                       Galapagosöarna sid.5 >>>