|
Vi nådde Machame huts ca 3000 m.ö.h. just i skymningen.
Mörkret slöt sig snabbt omkring oss. Våra medhjälpare hade
rest vårt tält och maten var färdig. Vi var glada att vi slapp ligga i
den mycket rökiga hyddan. Vi hade det bra i tältet med mycket frisk luft. I musklerna på lårens
baksidor började vi få lite krampkänningar. Hur skulle det här gå?
Vandringen hade bara börjat. Vi hade fem dagar kvar på
berget. |
|
|
Nästa dag. - Gryning vid Machame huts. I dag var målet Shira huts på
Shiraplatån. Någon sade att den här leden
uppför berget var den vackraste och av turister minst nedslitna. Men
Machame-leden är "a whisky-route", sades det. De andra vandringslederna
är mera "Coca-Cola-routes", dvs. vi gick en tuff och brant men
vacker led uppför berget. Vi åt en underlig gröt till frukost. Gjord
på gryn av något okänt. Hirs? Durra? Den var inte i vår smak, snarast
kväljande, men kalorier måste vi tvinga i oss. |