En vandring på Afrikas högsta berg, Kilimanjaro  (5)

 

 

Vid Shira hut möter vi de första jättelobeliorna, Lobelia deckenii. Dessa annorlunda släktingar till de små örter vi känner till hemma i Sverige. Märkligt formade meterhöga pelare i landskapet med små blå blommor instoppade mellan fjällika blad. I bakgrunden har vi Kibo, Kilimanjaros vackra snöhöljda topp. Uppe: Haplocarpha rueppellii,   nere:Ranunculus oreophytus

Innan vi somnade kunde vi njuta av en vacker solnedgång. Där borta i väster ligger de stora afrikanska slätterna, Serengeti och Rift Valley, människans urhem på jorden.   

Dimmorna stiger nere från regnskogen. En av de många vulkanerna i Rift Valley syns vid den ljusa horisonten, berget Meru.. Även det en av Afrikas många rika nationalparker. 
Natten var alldeles lugn och stjärnklar. Totalt mörker runt om. En sådan intensivt klar och lysande stjärnhimmel hade jag aldrig tidigare sett. Bara Karlavagnen kändes igen bland stjärnbilderna. Långt nere vid horisonten hängde den och var snart försvunnen. 

Natten blev kall, som synes på örten till höger, men en Haplocarpha ruepellii klarar det bra. Vi började med kläderna på i sovsäckarna. Men det blev för varmt. Vi skalade av oss. 

När vi vaknade på morgonen var marken frusen. Växterna var frostiga, liksom tälten som vi kravlade ut ur i gryningen. Men örterna här är väl anpassade till värmeväxlingarna. De upplever 365 vintrar om året, lika många somrar med värme och intensivt UV-ljus. Minusgrader på natten och stekande solvärme mot de svarta lavaklipporna på dagen.

Innan vi ännu fått solljus över oss nere på heden lyste Kibo röd i morgonsolen

Ännu några minuter låg heden i mörker. Men se nästa bild!

Helt plötsligt svepte solen in över oss, som en strålkastare som vreds om och ljuset spelade över hedens växter, över bergbranterna och dimman nedanför. 

...........  Ur dagboken  ........ 

Till startsidan        Galleriet        Resor     Kilimanjarosidor:         3                8      Nästa Kilimanjarosida  >>>