En vandring på Afrikas högsta berg, Kilimanjaro  (9)

 

 

 Under vandringen nedför berget gick vi åter in i den dimmiga molnskogen där vattnet dröp från blad och grenar. I trädljungen hängde långa gula lavar med glittrande vattendroppar. 
   

I dimman och fukten blommade snår av Protea kilimanscharica, påminnande om   Rhododendronbuskar, och under dem växte små anemoner, Anemone thomsonii.     
       Vid Mweka hut, just ovanför bergsregnskogen, hade vi sista lägerplats på Kilimanjarovandringen.

Nätterna var svala så det behövdes en tjock tröja. Något större fel med matlusten var det sällan. Den omtalade höjdsjukan som vi var förvarnade om syntes aldrig till.  I regnskogen mötte oss hela tiden nya växter. Här en Plecantrus sp. och en Begonia meyer-johannis som klängde som en lian högt över huvudena på oss.   

Så var vi då åter nere i "civilisationen" i byarna vid bergets fot. En liten flicka bär lillebror på ryggen.

Ock vi bleka, allt mer skäggigt igenvuxna nordbor tackade och tog farväl av våra medhjälpare på vandringen. 

.... och just innan vi flög hemåt behagade Kilimanjaro träda fram ur molnen och visa sin solglittrande vita topp, något som vid denna årstid inte är vanligt. 

  Till startsidan        Galleriet        Resor   

 Kilimanjarosidor:         3              8