Det är inte lätt att komma till Korowaierna, trädhusfolket. Det är just därför de fortfarande lever kvar i stenåldern. Starkt kuperade bersområden klädda med täta skogar och låglänta kustområden med meandrande floder som svämmar över och tidvis dränker landskapet. Få människor från den moderna världen har kunnat ta sig dit. Det är ett väglöst land där floderna ger en viss möjlighet att ta sig in i landet från kusten. Det är på så vis de få upptäcktsresandena (bl.a. vår svenske Sten Bergman), forskningsexpeditioner och missionärerna har börjat nå fram till ursprungsbefolkningen, folkgrupper som ofta varit skygga och undvikit kontakt med nykomlingarna. Så är det ibland fortfarande. Missionärer har varit pionjärer. De har byggt små landningsplatser vid några av missionsstationerna.  Numera kan man med små flygplan ta sig in i urskogen. 

Klicka och förstora bilderna

Vi blev lite beklämda när vi såg byinvånarna. Missionärerna  hade återvänt till Europa, - av politiska skäl. Folket i byn hade svårt att klara sig utan missionärernas stöd. De var uppryckta ur sin gamla stamgemenskap. De hade ännu inte riktigt lärt sig att hantera den moderna världen, att odla sin mat, att läsa, skriva och använda pengar. Det var svårt eller omöjligt för dem att återvända till det gamla livet, till ett liv i hedendom ute i skogen, till släkt och vänner som de blivit främlingar för. De såg sorgsna och missmodiga ut i kontrast till den självsäkra närmast lite stolta attityd vi mötte hos de som levde kvar ute  i skogen. 

Till vänster en familj i sin hydda i traditionell stil

                                 Till höger en pojke med en orkidékvist